När motivationen brister för ett ridpass är det perfekt att bara leka av sig, det är något som jag börjat göra med Morik. Våran paddock har tidigare inte varit inhängnad så det har gjort det väldigt svårt att släppa honom, och sommarhagen har varit alldeles för stor för att springa efter och busa. 
Men nu har jag och Alice (hon som tar hand om Zidane under tiden hans ägare jobbar utomlands). Vi har iaf stolpat och dragot tråd runt ridbanan som en provisorisk lösning, men inom en framtid ska det blir trästaket runt om. 
Hur som så gör våran lösning det möjligt att släppa hästarna. Vilket är toppen, ibland är ridsporten/hästsporten en lek, och man ska inte ta det för seriöst alla gånger. :-) 
Idag var en sån dag som motivationen inte infann sig, med blötsnö överallt, med regn på det så passade det ypperligt för lite löshoppning och lek. Och Morik briljerade, man kan inte tro att han löshoppar sig själv om man såg hur vi trilskades i sommras, men en häst som inte förstod vad han skulle göra, och en mindre graciös matte som var tvungen att hoppa med honom. Men nu söker han sig till hindrena själv, vilket är otroligt roligt, dock är det med skräck blandad förtvjusning som han hoppar. 
Passade även på att öva horsemanship med honom, vilket han är otroligt lyhörd på, från att vara en häst som inte haft jätte mycket respekt för människor till att lyda minsta lilla vink och kommando man ger honom, och han gör det med glädje. Det är mycket möjligt att vi pratat olika språk med varandra tidigare, men nu pratar vi äntligen samma språk. Nu förstår man vikten av att fkt ta sig tid och lyssna och vara med observant på hästen, och vad den egentligen berättar för oss!